av Lars-Gösta Nauclér | jan 20, 2016 | Dikter
De ökande antalet slukhål som plötsligt har uppstått i landsbygdens grusvägar har ingen geologisk förklaring. Det kan vara tomrummet inom oss som leds in i jordens inre. Det kan också vara så att avstånden mellan oss drar isär vägens yta. Eller att Världsrymdens...
av Lars-Gösta Nauclér | jan 13, 2016 | Dikter
Brevlådan töms bara mellan juni och augusti när sommarfärjan går. Ändå är det någon som fortsätter att posta tills i januari då locket fryser fast och måsen flaxar hotfullt med vingarna om någon närmar sig. Det gör inget. Brevlådan är redan fylld med vita handskrivna...
av Lars-Gösta Nauclér | jan 6, 2016 | Dikter
Ett granbarr från en julgran norr om Halmstad blev kvar när planeten försvann. Det seglade obekymrat i Rymdens akvarium förbi svarta hål, meteoritregn. Landade på karg planet med sorgsen stjärna. Efter tusen år av väntan grodde den i det obeträdda gruset Sålunda...
av Lars-Gösta Nauclér | dec 16, 2015 | Dikter
Så leddes hästarna ut. En efter en från det stall de trivdes men där takhöjden var lägre än bestämmelsen. Mannen med bultpistolen flyttade sig lite mellan skotten för att hästarna inte skulle bli rädda för lukten från den blodiga gårdsplanen. I köket satt bonden vid...
av Lars-Gösta Nauclér | nov 25, 2015 | Dikter
Flyktingförläggningen låg i glesbygden. Vilsekomna promenerade vi omkring på grusvägen i plastsandaler. Den tysta skogen skuggade hotfullt gruset där vi gick Sommaren då inget mörker syns i detta land. Blåaktigt TV-sken från de få bebodda husen men utan inbjudande...
av Lars-Gösta Nauclér | okt 28, 2015 | Dikter
Barkbåtens saga är numera all Kräver förvuxen överårs tall Sådan finns inte i skogen att få Om du ej länge och vilsen vill gå Hittar du barken och täljer den till Ser du sen upp är du alldeles vill Så av hunger och ålder du kommer att dö Innan din barkbåt kan provas i...