Som ung debutant var jag om möjligt än mer barskrapad än vad jag är i dagsläget. Jag minns hur jag slet för att få ihop till de slantar som krävdes för att kopiera upp mitt manus så att jag kunde sända in det till de olika förlagen. Skicka till så många som möjligt, lydde de råd jag fick av äldre och mer luttrade författarkollegor. Hur skulle jag kunna ha råd med att kopiera upp mitt ”lovande” manus i minst tjugo exemplar? Manuset var på 300 sidor. På biblioteket ville de ha två kronor kopian. 2 * 300 *20 blir 12 000 kr. 12 000!
Av mina vänner fick jag höra: ”har du bara ett jobb så kan du säkert kopiera där. Så gör alla. Det ingår i löneförmånen. 20 – 30 sånghäften till kräftskivan är en acceptabel årsdos.”
Med andra ord 2-300 sidor lyder den tysta överenskommelsen mellan arbetstagare och arbetsgivare. Naturligtvis kopieras alla dessa häften mycket tidigt på morgonen eller sent på kvällen när inte chefen är där. Men nu är det ändå skillnad på några sånghäften och 6 000 sidor. Då räcker det inte med en arbetsgivare.
Av någon outgrundlig anledning blev jag i samma veva kontaktad av min handläggare på kulturarbetsförmedlingen som undrade om jag skulle kunna tänka mig ett jobb som väktare. Nattjobb. Vandra runt på några företag mellan 01:00 – 05:00. Eftersom jag normalt inte går och lägger mig före fem på morgonen så passade detta mig som hand i handsken.
Efter två dagars introduktionskurs var jag igång. Det hela var inte särskilt komplicerat. Jag skulle varje natt gå runt på tio företag enligt ett särskilt schema och se till att allt var i sin ordning. Ganska så snart såg jag att det stod ett antal overksamma kopiatorer på vartdera företaget. Slöseri med outnyttjad kapacitet. Några kopior här och några där borde ligga inom ramen för den tysta överenskommelsen. Sagt och gjort.
Redan min tredje natt satte jag igång. Varför måste det ta sådan evinnerligt lång tid för att värma upp en kopiator? Den natten hann jag bara med fem företagsbesök vilket ledde till en reprimand från chefen. Då bestämde jag mig för att köra ett litet större antal kopior på några få företag. Det gick bra tills jag fick ett pappersstopp som jag inte lyckades åtgärda. Den natten hann jag bara besöka två företag. Samma morgon väcktes jag av telefonen klockan 09:00.
Jag fick höra av chefen att Anette på ett tidningsförlag, efter att ha löst ett besvärligt pappersstopp, av någon anledning drabbats av en utskrift av ett bokmanus på motsvarande 2 700 sidor.
Så nu förstår ni varför jag utan ersättning skriver dessa kåserier.
// Aron Olnafors