Min svåger hade köpt optioner på att få köpa optioner för att få köpa biljetter till SM-finalen i bandy om ett visst Västeråslag tog sig dit. Nu hade han två biljetter och ringde därför och frågade om jag ville följa med.
– Det är klart att du ska med, sa hustrun när jag rådfrågade henne. Man ska inte tacka nej till ett äventyr.
Därpå tog hon fram långkalsonger och undertröja åt mig. För bandy spelas fortfarande utomhus i Uppsala hade hon hört. Svågern kom och hämtade mig mycket tidigt den stora dagen. Han virade en grönvit halsduk runt min hals och satte en stickig grön mössa på min skult.
– SM-finalen spelas utomhus, sa han.
Precis som om inte jag visste det.
– Det är annat än Pelarsalen i Västerås.
För ett ögonblick trodde jag att han menade någon av kyrkorna i Västerås innan jag förstod att han syftade på den nya inomhusanläggningen på Rocklunda. Min svåger är nämligen inte religiös. Men han tycker mycket om bandy.
Väl framme på stationen i Uppsala såg vi en mängd av människor iklädda antingen gröna eller röda toppluvor. Nästan alla bar portfölj. Vi följde strömmen och svågern bar vår portfölj. Han var upprymd.
– Solen skiner alltid över SM-finalen i bandy, tjoade han glatt, samtidigt som det började snöa lite lätt.
Väl framme vid arenan blev vi visiterade. Den muskulösa vakten tog fram vår ståltermos ur väskan.
– Den här får ni inte ha med in, sa han.
– Det är ju bandy, protesterade svågern. Och SM-final. Kaffetermos ingår i utstyrseln.
Vakten bara skakade på huvudet.
– Jag har mina order, sa han med orubbligmin.
Vi drack upp glöggen utanför arenan och slängde termosen i en sopcontainer. Så försökte vi igen. Vi blev åter visiterade.
– Vad är det här? frågade vakten bistert och tog fram vår plastflaska med saft. Ni får inte ta in den här med korken på.
– Håller ni på att ”hockeyfiera” allting, protesterade svågern. Det är ju bandy. Vi är inga huliganer. Vad gör det om jag har kork på flaskan?
Vakten ryckte på axlarna.
– Jag har mina order, sa han och skruvade av korken.
Vi drack upp saften utanför arenan. Svågern började bli retlig såväl av bemötandet som av drycken och ville slänga flaskan på vakten. Jag övertalade honom om att det inte var någon idé med en tom plastflaska varför han placerade den i containern i stället. Så blev vi visiterade igen. Vakten tog fram våra knäckebrödssmörgåsar inslagna i hederligt smörgåspapper.
– Dom här får ni inte ta in, sa han. Vi får bara släppa igenom mjuka smörgåsar.
Vi slängde våra hårda smörgåsar i sopcontainern så att ingen huligan skulle få tag i dem. Nu blev vi insläppta. Efter en stund inne på arenan började vi känna oss hungriga. Vi bestämde oss för hamburgare.
– Får ni verkligen sälja grillade hamburgare? sa svågern retligt till försäljaren. Är de inte för hårda?
Försäljaren hörde förmodligen inte frågan på grund av sorlet från alla de människor som lyckats ta sig in med allehanda flaskor. Hamburgarna som vi serverades var mjukkokta i någon form av spad. För säkerhets skull. Som efterrätt tänkte jag mig en chokladkaka men upptäckte att de bara sålde skumgodis och cocosbollar. Det fick vara.
Väl uppe på läktaren kunde jag konstatera att det tydligen fanns mjuka ståltermosar som vissa hade fått lov att ta med sig in. Jag märkte hur stämningen steg runt i kring mig och kände den härliga doften av varm glögg. Livet är bra hårt ibland.
Men det är synd att klaga ty solen värmde och precis som alltid så skiner solen under SM-finalen i bandy.
Hur det gick i matchen? Det minns jag inte.