Min svåger, som är i byggbranschen, ringde mig.
– Vi behöver ett nätverk för att kunna kommunicera på kontoret, sa han.
– Vilka då? undrade jag.
– Det är jag och Maja, min administratör och allt i allo.
– Kan ni inte kommunicera över kaffebordet? frågade jag
– Jamen, svarade svågern, jag tycker vi måste hänga med i tiden. Maja jobbade på företaget även på min pappas tid. Hon hör lite dåligt nu vid 83 års ålder så vi skulle behöva lite tekniska hjälpmedel.
Dagen därpå infann jag mig på kontoret. Svågern, som inte har normal pappersvana, hade flyttat in i lunchrummet med nödvändiga pärmar, sedan hans gamla arbetsrum blivit arkiv och lager. Ekonomiavdelningen, bestående av Maja, satt i ett litet utrymme strax intill WC. Där hade hon sitt skrivbord med en gigantisk kassabok och en hederlig mekanisk räknesnurra av märket Facit.
– Nätverk förutsätter datorer, förklarade jag. Har ni sådana?
Nu fick min svåger ett viktigt telefonsamtal från en arg kund och hade inte tid att diskutera denna känsliga fråga med mig. Jag såg mig omkring. Ett mindre datoriserat kontor på 2010-talet får man nog leta efter. Jag förstod att här behövdes radikala lösningar på en teknisk nivå av sällan skådat slag. Tur att man har varit signalist i lumpen.
Jag tog bilen och åkte iväg för att införskaffa nödvändiga grejer. Färden gick till ÖB och avdelningen för militärt material. Där köpte jag en mindre kabeltrumma med dubbelledande kabel samt två militärgröna telefoner utrustade med vev.
Svågern var överförtjust när jag spikat upp kabeln och ställt telefonerna för internt bruk på respektive arbetsplats. Han vevade på sin telefon och ringde Maja direkt. Precis som på de populära kobratelefonerna var ringsignalen inte alls märkvärdig och det var helt naturligt att en 83-åring inte hörde att hon hade ett viktigt samtal från chefen. Det kan också hända att hon tyckte att hon hade andra och viktigare saker att göra.
– Faaen, sa svågern. Vad gör vi nu?
Jag tog bilen och åkte tillbaka till samma företag som tidigare. Där inköpte jag en ficklampa modell 53 med tillhörande batteri. Efter en kompletterande installation förklarade jag för svågern:
– Samtidigt som du ringer internt så blinkar ficklampan på Majas skrivbord. Då kommer hon säkert att svara i telefonen.
Nöjd över min dag åkte jag hem. Veckan därpå kunde jag inte låta bli att ringa min svåger.
– Hur går det med nätverket, frågade jag. Trivs Maja med nymodigheterna?
– Hon har gått hem, svarade svågern. Hade svårt att vänja sig vid den nya tekniken.
Jag har anställt en yngre dam, fortsatte han. Hon vill ha en dator med uppkoppling till nätet, säger hon. Är det något som du klarar av?
– Självklart, svarade jag. Jag gick på Datorteket 1993 och tog datakörkort. Jag tror till och med jag har en ABC 800 som du kan få köpa billigt.
– Utmärkt, svarade svågern. Tror du vi kan använda den gamla kabeln?
Skrivet på min Halda skrivmaskin och kopierat med karbonpapper.